2 Läs mer >>

Oky martinia Yanti

 
Kenangan terindah

Pertama Kak lovisa dan Kak Stina datang ke Medan, kami sangat senang untuk menyambut kedatangan mereka. Dan ketika saat itu juga kami kaget, dan sangat kaget untuk kedatangan mereka berdua, karna kami tak sangka dengan kedatangan mereka.
Okey aku langsung to the poin untuk pengalaman ini, semenjak kedatangan Kak Lovisa dan Kak Stina, kami banyak bermain dengan mereka, dan mereka bisa membuat kami sangat terhibur. Kami foto bersama, buat sesuatu bersama, dan menggambar bersama. Apalagi Kak Stina yang imut dan lucu. Dan kami juga sangat berterima kasih banyak, atas semua pemberian mereka berdua, mereka jauh-jauh dari negara mereka, hanya untuk memberkati kami di Medan. Dan sebenarnya kami sangat rindu dengan Kak Lovisa, karna ia tak datang lagi ke Medan. Apalagi kami sudah anggap mereka berdua sebagai kakak kandung kami sendiri. Apa lagi aku, sangat sayang ama Kak Stina dan Kak Lovisa. Karena ketika mereka pergi nanti pasti mereka tak bisa balik lagi kesini dan hanya ini yang bisa kami beri untuk mereka berdua. Semoga dihari yang akan datang kita dapat bertemu kembali. Dan bisa bersama kembali di rumah ini.

Kak Stina and Kak Lovisa, walaupun kita jauh tetap ingat-ingat kami di medan ya...
Dan kami juga sangat menyayangi kakak. Pokoknya semenjak kedatangan Kak Lovisa dan Kak Stina di Medan kami sangat senang dan sangat senang. Dan banyak pengalaman yang kami dapat dari mereka. Walaupun kami ngomong tak begitu mengerti satu sama lain, dan kami tetap enjoy, dan saling sayang satu ama lain.
Sampai sini dulu ya pengalaman yang sesingkat ini lain waktu kita sambung lagi.......
Beautiful memories

For the first time sister Stina and sister Lovisa come to Medan, we are very pleased to welcome their arrival. And we were a bit shocked, and very shocked for their visiting, because their visiting was a suprize for us.
Okey I am going straight to the point of this experience, since the arrival of sister Lovisa and sister Stina, we have play a lot of game with them, and they can make us very entertained. We took pictures together, create something together, and drawing together. Moreover, sister Stina so cute and funny. And we are also very grateful for them, for all things they gave to us, they came so far away from their country, only to bless us in the Medan. And in fact we are greatly missed sister Lovisa, because she did not come back to the Medan for the second time. Especially because we already consider them both as our own sister. Especially for me, I really love sister Stina and sister Lovisa. Because, when they leave this country later, certainly couldn't come back here again. This letter only we can provide for both of them. I hope that we will see you again. And can be together again in this house.

Sister Stina and sister Lovisa, although we are far from you but please remember us in the Medan, OK..
And I want you to know that we are also love you both so much. Substantially since sister Lovisa and Sister Stina arrived in Medan, we have a great days and so so happy. And a lot of experience that we got from them. Although, we cant quite understand each other, but we still enjoy, and still love each other.
This is just a little bit experience, next time we will continue it again .......

BREV.

4 Läs mer >>
Foretaget Gallerix skickade en stor kartong fylld med klader som dom inte skulle anvanda, ( byte av logga).
Sa paketet skickades till on Samosir i Sumatra.
Har delades det ut i byn, ( en fattig by, dar hjalpen verkligen behovdes och uppskattad!)
 








Stolta Mamma och Pappa Gallerix






Vaskan pa bilden som ar lika stor som pojken fyllde vi med klader forsta omgangen.
Men vi fick snabbt springa hem och fylla pa den.
Lika snabbt som ryktet gick i byn om vad som hande.



Ett helt fotbolls lag!
Vart jag an tittar nu sa syns gallerix trojor, pa matmarknanden, pa gatorna, pa stranden, i sma kioskarna, i husen.
Och alla vill stolt visa mig att som har de nya trojorna pa sig.


GALLERIX I SAMOSIR!

1 Läs mer >>

Till barnhemmet i Singaraija inhandlades skor, skoluniformer, skolbocker, samt betalades ca 25 barns skolavgifter for 1-2 manader. Allt detta for pengarna som NI bidragit med. Kan lova att alltihopa uppskattades och beovdes mycket val!

 

Har ar en glad Wina med nya skor i handen!

 

 

sa har manga par skor blev det :)

 

Didi valjer ut strumpor i ratt storlekar.

Nita testar storleken pa skoluniformsskjortan.

Nar vi kom hem pa kvallen var det allman utdelning av grejerna vi kopt.

...viktigt med ratt storlek till ratt person...

Didi som ar en av forestandrana tillsammans med Dipak. Har ar kvittona pa de skolbocker som vi betalade at barnen.

 

 

Sista kvallen lekte vi lekar...

 

...limbo...

\

...och svensk fiskedamm, med sma overaskningar pa fiskespot!

uppskattades av alla :)

 

 

*Sysslor i koket, riva kokkos, hacka gronsaker, rensa bonor, rensa nejlika m.m. Vi ar vegetarianer har, och har smakat alla gronsaker som finns nu. Serita ar en vuxen kvinna som bor har och star for matlagningen.
Hjalp far hon av de barn som inte ar i skolan... Och hon gor ofta nagon efteratt, som tex friterad banan... brod, kakor med cassava och kokkos... Vi kommer sakna maten.

 

Det var en till volontar har under tiden, Johanna fran Sverige.





Har sitter vi allihopa och ater tillsammans.



Deepa Wina Mina Indra Surya





Lovisas och Aarons tur att diska, det blir en del disk med 50 barn i huset.



Sondagar pa stranden!!!






Yogaposition




Pysseldags!
Vi har lart oss att man kan gora mycket av sugror, och lite parlor och snore.




Den 17 augusti firas Independence Day, och det ar manga festligheter dagarna omkring.
Det har ar en parad i stan, dar massa olika grupper upptrader, Narayan seva hade valt nagra ev barnen for att visa upp deras talanger i yoga!



Fodelsedags kalas!
Det var helt annosrlunda emot hur vi firar, men valdigt roligt.
Dom slar ihop fodelsedagarna fran tva manader, och bland dom blev ocksa Lovisa firad.




Putri Stina Mina Annica












Jag har aldrig kramats sa mycket som jag har gjort under denna manad.








"Nej, vi har inte gjort nagot bus?"





Vi tog fram vatten fargerna en dag och fragde vilka som ville bli malade.
Det var valdigt populart!











Diipak och Indra i nya ansikten.

BILDER FRAN SINGARAJA...

0 Läs mer >>
Idag lamnade vi Narayan Seva Children Home...
Och vi akte med ett tungt hjarta...

Det tog nan vecka innan vi kom in pa rutinerna. Men nar vi val hade kommit in i vardagen sa gick det valdigt fort tills sista dagen.

Det har varit valdigt spannande att hela tiden lara kanna nya personligheter i dessa barn.
Dom har hoga drommar och ambitioner, ar flitiga och duktiga i skolan.
Mycket av det ar tack vare dar dom bor, och vilka forebilder dom har. De tva didi's som driver det gor ett fantastiskt jobb.
Och sen sa bidrar alla volontarer med mycket till barnen.


Vi har verkligen kunnat hjalpa dom har barnen med det som ni alla har hjalpt att samla in.
Det mesta ar skolavgifter pa bocker som har legat efter, nya uniformer, skor till dom som gick i det trasigaste skor jag sett.

Alla blev sa glada, det kom massa pussar och kramar och tack. Och alla de aldra barnen ville ocksa att vi halsade tack till family and friends of god vilja.

Har kommer ett brev fran en av tjejerna;

Hello. My name is Putri. Thank you so much because you already help the children in panti asuhan Singaraja ( children home). I so happy because just now i get brown shirt and books from friend and family of godvilja. I also say thank you to sister stina and Lovisa.
Just this only, I cant writing more english.
One more i say thank you so much. bye bye bye....





Jag ber er om talamod med att se bilder. Vi har fortfarande inte hittat en dator som vill hjalpa oss med detta, eller om det ar sidan som strular for oss....

MASSA KRAMAR FRAN STINA OCH LOVISA

29 augusti

3 Läs mer >>
Nu har vi vart pa ett barnhem i singaraja ca tva veckor.
Har ar dagarna ganska sa annorlunda fran vad vi ar vana vid.

har bor omkring 50 barn, tva kvinnor som driver det med brinnande hjartan, en jattmysig "husmor" en man som handy man chaufor och som barnen gillar att busa med.
Nar jag sager barn sa menar jag fran pyttebaby till ca 18 ar gamla tjejer.

Vi leker, gosar och kramar i massor, gatt i skolan, hjalpt till med laxor, svettas i massor, gor yoga varje dag, forsoker lara oss namnen pa all 50. Det borjar ta sig...

Idag har vi haft pyssel pyssel pyssel, och vi vill ge en applad till alla forskolefroknar som har talamod till detta varje dag!!!

Nu borjar man lara kanna de flesta som egna charmiga och otroliga individer.
Och det kanns att det kommer bli svart att aka harifran.

Har planerar vi att kopa skor, vaskor, skrivbocker, fargpennor och allt i den kategorin. Vi hoppas ocksa pa att kunna kopa en jordglob eller nagot liknande.


Det ar manga tankegangar och diskussioner som kommer om hur man sjalv skulle agera i situationer man ser har.
Denna manaden kommer stanna for evigt i minnet.

Massa pussar och kramar
(Ungar ar underbara)


17 augusti, singaraja...

3 Läs mer >>
Nu har vi varit har i lite mer an en vecka.
Vi har besokt tva st helt olika sorters barnhem, och vid varje besok har vi varit de vita tjejerna med tusen fragor.
Men vi kanner att vi har lart oss en del.
Som vi har uppfattat det nar vi fragar hur dom far ihop pengar for att driva sin organisation sa svarar de flesta the local people. Grannar och vanner runt om som har mojlighet hjalper till. Ibland sa skriver man ocksa ett pruposal till the local government, och ibland da far ett bidrag.

Vi har ocksa lart oss att i storstader sa ar det svart att fa en unge som bor pa gatan att sjalv vilja bo pa barnhem, pa gatan slipper som regler, och kan tjana pengar pa eget vis.
Det flesta barn pa barnhem ar placerade dar for att familjen ar for fattig eller att det inte finns nagra foraldrar kvar.

Vad vi har kommit fram till i alla fall ar att inget av dessa stallen riktigt behovde den hjalp vi hade att erbjuda. Vi har gjort det vi kunnat pa den tiden som vi haft...
Och vi kanner att det da ar battre att resa vidare och kanske kunna lagga en storre summa hos ett stalle dar vi ser att det verkligen behovs!

Sa ikvall ar var sista kvall i denna stad, och imorgon bar det vidare.

Yogjakarta...

4 Läs mer >>
Det har ar bilderna fran ett stalle som vi besokte igar. Det ar ett hem for sammanlagt 80 st funktionshindrade, handikappade... ( jag vet inte det korrekta ordet har).
Vi (jag) var lite sma nervos for att fa se nagot som man inte vill se och helst inte veta om...
Men redan nar vi akte in genom grinden till detta hem sa var kanslan bra.
Det var helt otroligt, all personal hade ett varm och hjartligt leende... Jag hoppas att bilderna kan visa en liten del i alla fall av vad vi kande.

Om jag ska vaga mig pa att forklara varfor detta stalle finns sa for ni inte ta det som fakta, utan mer som intryck.

I samhallet har idag, sa ar det inte sa accepterat att vara annorlunda, sarskilt inte handikappad. Och ett enkelt satt att ta and om sitt barn som te x fods med downs syndrom da ar att placera dom har, med folk som accepterar dom, med folk som vet hur man kan hjalpa...
Det ar ett valdigt fint och bra stalle, dom gor en bra sak!
(Men jag hoppas anda att i framtiden sa kommer inte hem som detta behovas)

  • Det arbetar totalt 76 st har, sjukskoterskor, larare m.m
  • Stallet oppnade 1964.
  • Och innan dess var det ett jattestortsjukhus for TBC patienter

  • Jattefina sovrum, och averallt var det leksaker och farger.

  • Ocksa valdigt fina lekplatser.
  • Dom som bor har har olika grader av handikapp och i blandade aldrar.

  • Har tog dom oss bestamt i armen och skulle visa oss deras pyssel, har lamnade vi av en stor del av parlorna som vi har fatt av munkplast.
  • Det fanns en jattestor och fin gympasal, daremot var det inga regler, det viktiga var att fa leka.

  • En stor del av pysslet ( som var jattefint) saldes pa marknaden
  • Man har ocksa nyligen byggt ett hotell for familjerna och studenter framfor allt, for att forhoppningsvis kunna bli sjalvforsorjande.

  • Alla ville halsa och ta kort.
  • For en person sa ligger kostnaden pa 1 miljon rupiah/manad (830kr)
  • Men man kollar alltid av familjens situation.
Just nu sa ar det 40% som inte betalar manadskostnadem, sen har man gjort tre grupper pa lag, medel och hog inkomst, for vad som ar rimligt att kunna betala som manadsavgift.

Vi ar bada valdigt glada over att fa ha besokt detta stalle som var fyllt av gladje.

 

 

Vi avslutade dagen pa stranden!

 

 

23 Juli. Nya bilder!!

3 Läs mer >>
Hej allihopa...

tankte bara beratta sa att ni hanger med  i resan.
efter att ha besokt detta barnhem en andra gang och funderat en del, sa har vi bestamt oss for att leta vidare efter ett annat.
Till varan forvaning sa far det barnhemmet redan ganska sa mycket hjalp from the goverment har... det som skulle behova hjalp med var mest nagon som kunde bidra med sin tid och kunskap. Och tyvarr sa ar inte det vad vi hade forberett for denna resa.

Vi har istallet nyss ringt upp och tagit en kaffe tillsammans med Nina, en van till Dewi ( varan hjalp fran indo embassy i stockholm).
Vi berattade om varat projekt och vad  vi sokte, sa hon ska kolla vad hon kan hitta och  sa ska vi horas imorn.

Vid sidan av sa maste vi beratta att vi gillar yogjakarta valdigt mycket! Vi koper frukt som om vi alltid brukar kopa salack, mini banan ( och massa andra konstig harlig frukt)... och aker bussen som om vi vore helt sakra pa alla linjer och hallplatser ;)


19 juli

3 Läs mer >>

Hej allihopa!

Nu har vi lamnat varan underbara familj i Medan. Jobbig sista morgon och  saga hejda till alla fina ungar. Vi kommer komma ihag alla som en stor familj, men sjalvklart sa kommer vissa fastna som lim pa minnet.
Men vi akte darifran med en forhoppning om att en dag komma tillbaka.

Vi kopte en present till dom ocksa, hopprep och fotboll ( en riktig fotboll).
Det var svettigt att hoppa hopprep i stekande sol kan jag saga   =)

Vid morgon bonen som var klockan fem varje morgon sa fick vi hora fina och rorande ord fran pappa janri, och fritz oversatte ordentligt at oss. (Det var en envis tar som satt farligt nara da).
Vi fick en chans att saga till dom ocksa att vi ar  sa tacksamma over den vanlighet som dom har valkomnat oss med, att vi onskar dom all the love joy and happiness in life, och att dom alltid kommer ha en stor betydelse for oss!


FLYG TILL JAKARTA...
FLYG TILL YOGJAKARTA...
Dar mottes vi upp av nurul, och vi bor nu hemma hos henne med hennes familj, ( det finns tva galet sota tvillingpojkar har, tva ar gamla).

Igar sa akte vi till ett barnhem som Nurul kande till. Det var nagot helt annorlunda fran vad vi hade sett i medan. Men vi fick prata och stalla tusen fragor kandes det som om stallet... Sa vi ska dit igen... fundera ut om och vad de skulle kunna behova mest hjalp med.
Dom har sju st barn som bor dar, som kommit fran gatan sjalva och valt att dom vill bort darifran for att bo nagonstans och ha mojligheten att ga i skolan...
Vid sidan av det sa har dom ett program dar dom har kontakt med 92 ungar runt om som inte har sa stabil hemma miljo... Dar dom forsoker finnas till som "stodpersoner" for dessa barn. Och se till att de kommer till skolan och ar forberedda pa framtiden...

TACK FOR KOMMENTARERNA!
( VI VILL HA FLERA...)

tokmanga kramar fran stina och lovisa!

17 juni, yogjakarta

4 Läs mer >>
nu kommer det bilder fran barnhemmet i medan imercy, och skolan pa samosir island...


full fart med olika klapplekar...



ganska bra hangde vi med...!



pingis bordet var populart, trots att killarna spelade ofta sa var mamman den allra basta!

har sitter vi och packar ihop paketen till alla ungar i skolan...




sotaste Delta och lovisa...



uppradade ungar i vantan pa att fa skolmaterial...



manga barn var, och alla kom dom snallt fram och sade tack, sen busade dom runt...









mera bilder...

0 Läs mer >>

Vi har nu varit i samosir, lake toba i fyra dagar.
Har har vi kontakt med en statlig skola dar det ar valdigt knapert stallt for familjerna. Sa igar akte vi buss, bat och buss for att komma till en storre stad. Vi hade aven denna gang med oss en lista pa storlekar.
Totalt fick vi med oss tillbaka hela skoluniform set, blyerts pennor, sudd, linjal, skrivbok, pennvassare...
(har har vi ocksa delat ut de blackpennor som vi fatt fran hotell hornan i uppsala)
Sa denna morgon klockan nio var alla 80 ungar inringda till skolgarden (trots att det fortfarande ar en vacka kvar av lovet).
Ingen visste vad det rorde sig om...
Men i fina rader stallde sig alla barn framfor rektorn som berattade om oss, att vi var tva stycken fran sverige som bryr sig mycket om andra, och barn sarskilt. Och att man ska behandla andra som man sjalv vill bli behandlad; 
" For det ar ju vad vi lar oss har i skolan , eller hur! " m.m
Det var ett fint tal, ev en person som verkar vara pa ratt plats...
Nar hon efter ett tag raknade upp sakerna som dom skulle fa, sag vi ett leende som spred sig over alla ungars ansikte. Onskar att ni alla som hjalpt till kunde ha sett dom.
Organiserat sa delades paketen ut ett och ett...  efter ett tag sa vagade till och med vissa av ungarna sig fram for att busa med oss konstiga vita manniskor.

Som avslutning pa det hela, radades alla upp igen och borjade sjunga.
Aldrig har vi hort nagot sa vackert, barnsang fran hjartat av 80 sma barn, och lika starkt som om det vore en orkester pa 200 st!

Vi haller fast vid tanken, att detta bara ar en god garning vi gor for att vi vill och kan. Och gladje kan aldrig vara fel, Om man kan hjalpa sa ska man!

Vi kopte pa oss lite extra skolmaterial och tog en promenad runt i ett av de fattigaste omraden har omkring. Fattigare har jag nog inte sett... men att dela en eftermiddag med dessa familjer ar nagot av de rikaste jag varit med om.

Vi ar sa glada att vi gor denna resa... Och sa glada for alla som tar emot oss...













Uppdrag 2, check!

0 Läs mer >>

Efter totalt tre flygresor sa kom vi till varat forsta stopp pa kartan, Medan!



Vi kom till barnhemmet Imercy Medan for 3 dagar sen och vi smalte for alla i detta hus direkt!!!
33 barn i olika aldrar en mamma en pappa  nagra vanner till familjen som finns runt om (volontarer).



Karleken som ryms i huset gar inte att oversatta i ord men da har vi ju bilder!
Just nu ar det sommarlov, en manad. men nar skolan borjar sen igen sa har dom nu nya skoluniformer i ratt storlek allihop. Och det ar tack vare alla er som har hjalpt till! TACK!
Det ar verkligen en enda stor familj har!
Dom far vissa bidrag genom den den kristna kyrkan, och vissa vanliga vanner och grannar. Alla i denna by verkar kanna dom har manniskorna, och det kan man forsta om man ser hur mycket dom leker, ler och lyser!
Hela tiden sa har dom lekar och sysselsattningar, pa kvallen  sa sitter alla en stund tillsammans som vilken familj som helst innan laggdags...
Vi skriver mera men forst lite bilder..


http://pantiasuhanmercymedan.blogspot.com/ (deras egen blogg)





 







 

4 juli framme!

0 Läs mer >>

            Detta kommer att vara en presentation av vårat projekt 

En Fjärils Vingslag - En vilja att hjälpa barn i Indonesien

Här kommer ni att kunna läsa om hur det går för oss, allt från hur vi hämtar upp barnböcker som folk skänker, hur vi ringer och mailar folk mer än normalt även om våra sena brainstorming kvällar m.m.
Ni kommer även kunna se en presentation av hur mycket pengar vi lyckas samla in från olika håll. De som skänker kommer bli presenterade vid namn (företagsnamn), hur mycket som skänks och när.
Det här är något nytt för oss båda, att driva ett sånt här slags projekt. Därför dyker det hela tiden upp nya ideer, tankar, funderingar och lösningar. Men vi lär oss under tiden, och är glada att vi har chansen att få göra det här!

När vi har kommit fram till den delen att vi (Lovisa och Stina) faktiskt är på plats, så vill vi att ni ska kunna känna er delaktiga även då. Alla som deltar i det här har lika stor rätt till att se dessa barns leenden som vi. Så vi ska försöka att vara duktiga även då på att skriva och lägga upp bilder. Självklart kommer då också redovisas exakt för hur mycket av pengarna som går till vardera ställe, och vad för material som kommer att införskaffas åt dem.




Idag när jag skriver det här så har vi inte ens kommit halvägs på detta projekt/denna resa, men redan så märks det hur mycket god vilja som cirkulerar där ute bland oss.
Och det är något som jag kommer leva länge på!
Jag vill tacka alla er som redan nu har visat intresse och engagemang.


Välkommen till våran ...