Yogjakarta...

Nu har vi varit har i lite mer an en vecka.
Vi har besokt tva st helt olika sorters barnhem, och vid varje besok har vi varit de vita tjejerna med tusen fragor.
Men vi kanner att vi har lart oss en del.
Som vi har uppfattat det nar vi fragar hur dom far ihop pengar for att driva sin organisation sa svarar de flesta the local people. Grannar och vanner runt om som har mojlighet hjalper till. Ibland sa skriver man ocksa ett pruposal till the local government, och ibland da far ett bidrag.

Vi har ocksa lart oss att i storstader sa ar det svart att fa en unge som bor pa gatan att sjalv vilja bo pa barnhem, pa gatan slipper som regler, och kan tjana pengar pa eget vis.
Det flesta barn pa barnhem ar placerade dar for att familjen ar for fattig eller att det inte finns nagra foraldrar kvar.

Vad vi har kommit fram till i alla fall ar att inget av dessa stallen riktigt behovde den hjalp vi hade att erbjuda. Vi har gjort det vi kunnat pa den tiden som vi haft...
Och vi kanner att det da ar battre att resa vidare och kanske kunna lagga en storre summa hos ett stalle dar vi ser att det verkligen behovs!

Sa ikvall ar var sista kvall i denna stad, och imorgon bar det vidare.